ESK "NUEVA WEB"

miércoles, 2 de marzo de 2016

8 DE MARZO ¿iGUALES ANTE LA LEY?



“HAURDUN NAGO, NAGUSIARI ESANGO AL DIOT?”.
Emakumeok aldi oro presionatuak gara gure amatasun posiblea­rengatik, enpleguaren arloan ere. Gazteenak ama izateko ala ez izateko duten nahiari buruz itaunduak dira, eta guztiz pribatua dena arazo bihurtzen da eragindua eta honen kideentzat.

“10 URTE LANEAN ETXE HORRETAN ETA ORAIN KALE GORRIAN LANGABEZIARIK ETA KALTE-ORDAINIK GABE”.
Etxeko langileen sektorea feminizatu eta prekarioenetako bat da. Pairatzen dituzten lan baldintza penagarriei gehitu behar zaie kaleratuak direnean Gizarte Segurantzatik borondatezko baja hartzera behartuta daudela, eskubide eta indemnizazioez gabetuz.

“KANDIDATURIK EGOKIENA NAIZELA; BAINA EZ DAGO JANTZI­RIK EMAKUMEENTZAT. EZ ADARRIK JO!”.
Ohikoa da emakumeak kontratatzen ez dituzten enpresek argu­diatzea ez dutela komunik emakumeentzat edo prestakuntza eza sektore batzuetan.

“ETA ZER AXOLA ZAIO GIZA BALIABIDEETAKO HONI EZKONDUTA NAGOEN ALA EZ?”.
Lan elkarrizketetan galdera ohikoenetako bat emakumeen egoera zibilari dagokiona da zein emakumearen asmoa edo iritzia amatasunari buruz. Galdera pribatuak, gizon bati inoiz egiten ez dizkioten galderak eta gure aukerak baldintzatzen dituztenak.

“20 URTE ENPRESAN ETA EZ DIDATE INOIZ IGOTZERIK ESKAINI. RAMON HELTZEN DA ETA URTE BAT BAINO LEHENAGO ARDURADUNA DA”.
Emakumeok, akademikoki, gizonak baino hobeto prestatuta gaude, eta hala ere, prestakuntza edo igotzeko aukera ukatzen dizkigute enpresan, gure lankide gi­zonezkoak, aldiz, lehenak dira buruzagitza-lanak betetzen.

“ESAN OHI DIDATE EZ ZIDATELA KONTRA­TUA LUZATU... BAINA KONTRATATU DITUZ­TEN GIZONEZKO GUZTIAK LANADI OSOKO KONTRATUEKIN ARI DIRA”.
Ez da batere arraro entzutea emakumeok lanaldi murriztuak aukeratzen ditugula lana eta bizitza kontziliatu ahal izateko, baina errealitatea oso bestelakoa da, lanaldi murriztuak dituztenen gehienek lanaldia luzatuko lukete ahal izango balute.

“ZERGATIK EZ ZARA FEMENINOAGO JANZTEN? AKASO ES­ATEN DIET ZER IRUDITZEN ZAIDAN DUTEN ITXURA ALA?
Emakumeoi gure itxura fiskoarengatik mespretxatu eta baloratzen zaigu, eta ez enplegu bat burutzeko gure gaitasunarengatik.
“ITXURA ONA DIOTE... 20 URTE ETA 36KO TAILUA ESAN NA­HIKO DUTE”.
Lanpostu jakin batzuetarako ezinezkoak eta kriminalak diren edertasun-kanoak bete behar ditugu.

“GIZONEZKOA BEHAR DA KAMIOIA ERAMATEKO. ZER GERTATZEN DA? KAMIOIA GIDATZEKO NIRE KARNETAK EZ DUELA BALIO ALA?
Indarrean darrai lanen banaketa sexuala. Emakumeoi enplegu batzuk ez dizkigute ezta eskaintzen, beste enplegu batzuk, aldiz, badirudi guk bakarrik bete ditzakegula.

Emakumeok gure lantokietan egunero jasaten dugunaren adibide batzuk baino ez dira. Emakumeok ez genuke inon diskriminatuak izan behar, hori esaten digute behintzat, baina errealitatea oso bestelakoa da. Legeak babesten gaitu, baina inor ez da arduratzen legea bete dadin, eta aldiro-aldiro diskriminatuak izaten jarraitzen dugu, lan esparruan ere. Normalizatutako egoerak dira, pertsona askok normaltzat dituztenak.ZURI ERE NORMALA IRUDITZEN BAZAIZU, ARAZO BAT DUZU.

Ugazabak eta langileak dira enpresetan ematen den genero-desberdintasunaren iraunazatearen erantzuleak, eta Gobernuak konplizeak matxismoa deseuztatzeko behar diren neurriak ez hartzeagatik. LEGEAK EZ DUTE EZERTARAKO BALIO BETETZEN EZ BADIRA.
“ESTOY EMBARAZADA ¿SE LO DIGO A MI JEFE?”.
Las mujeres nos vemos constantemente presionadas por nues­tra posible maternidad, también en el empleo. Las más jóvenes son interrogadas sobre su voluntad de ser madres o no, y una circunstancia estrictamente privada se convierte en un problema para la afectada y sus compañeras.

“10 AÑOS EMPLEADA EN ESA CASA Y AHORA A LA CALLE SIN PARO NI INDEMNIZACIÓN”.
 El de las trabajadoras de hogar, es uno de los sectores más femi­nizados y precarios. Tienen que sumar a sus ya de por sí pésimas condiciones laborales el hecho de que al ser despedidas se les obligue a darse de baja voluntaria en la Seguridad Social, privándoles de derechos e indemnizaciones.

“QUE SOY LA CANDIDATA IDEAL; PERO QUE NO HAY VESTUA­RIO PARA MUJERES. ¡HAY QUE JODERSE!”.
Es habitual que las empresas que argumenten su no contratación de mujeres en la falta de servicios para ellas o en el hecho de la falta de formación de mujeres en algunos sectores.

“¿Y QUÉ LE IMPORTARÁ A ESTE DE RECURSOS HUMANOS SI ESTOY CASADA O NO?”.
Una de las preguntas más habituales en las entrevistas de trabajo es la del estado civil de las mujeres y su intención u opinión sobre la maternidad. Preguntas íntimas, que nunca se le hacen a un hombre y que condicionan nuestras posibilidades.

“20 AÑOS EN LA EMPRESA Y NUNCA ME HAN OFRECIDO PROMOCIONAR. LLEGA RAMÓN Y EN ME­NOS DE UN AÑO ES ENCARGADO”.
Las mujeres estamos más y mejor preparadas aca­démicamente que los hombres y, sin embargo, se nos niega la formación dentro de la empresa o la oportunidad de promoción mientras nues­tros compañeros son los primeros en ocupar puestos de mando.

“SIEMPRE ME HAN DICHO QUE NO PODÍAN AMPLIARME EL CONTRATO… PERO TODOS LOS HOMBRES QUE HAN CONTRA­TADO TRABAJAN A JORNADA COMPLETA”.
No es raro oír que las mujeres optamos por las jornadas reducidas para poder conciliar, pero lo cierto es que la mayoría de las que tienen jornadas parciales aumentarían su jornada si pudieran.

“¿QUE POR QUÉ NO ME VISTO MÁS FEMENINA? ¿ACASO LES DIGO YO A ELLOS LO QUE ME PARECE SU ASPECTO?”.
A las mujeres se nos menosprecia y valora por nuestro aspecto físico y no por nuestra capacidad para desarrollar un empleo.

“BUENA PRESENCIA DICEN… 20 AÑOS Y TALLA 36 QUERRÁN DECIR”.
Para determinados empleos las mujeres debemos cumplir unos cánones de belleza imposibles y criminales.

“SE BUSCA CHICO PARA LLEVAR CAMIÓN. ¿QUÉ PASA? ¿QUE MI CARNÉ DE CAMIÓN NO SIRVE?”.
La división de sexual de los trabajos sigue vigente. Hay empleos que a las mujeres ni siquiera nos ofrecen, otros parece que solo pudiéramos hacerlos nosotras.

Estos son sólo unos pocos ejemplos que día a día sufrimos no­sotras en nuestros centros de trabajo. Las mujeres no debería­mos ser discriminadas en ningún espacio, eso nos dicen, pero la realidad es otra. La ley nos ampara, pero nadie se ocupa de que se cumpla y las mujeres seguimos siendo discriminadas siste­máticamente también en el ámbito laboral. Son situaciones tan normalizadas que muchas personas las dan por normales, SI A TI TAMBIÉN TE PARECE NORMAL, TIENES UN PROBLEMA.

Empresarios y trabajadores son responsables de la desigualdad de género que se perpetúa en las empresas, y los Gobiernos cómplices al no poner los medios necesarios para erradicar el machismo. DE NADA SIRVEN LAS LEYES SI NO SE CUMPLEN.






“HAURDUN NAGO, NAGUSIARI ESANGO AL DIOT?”.
Emakumeok aldi oro presionatuak gara gure amatasun posiblea­rengatik, enpleguaren arloan ere. Gazteenak ama izateko ala ez izateko duten nahiari buruz itaunduak dira, eta guztiz pribatua dena arazo bihurtzen da eragindua eta honen kideentzat.

“10 URTE LANEAN ETXE HORRETAN ETA ORAIN KALE GORRIAN LANGABEZIARIK ETA KALTE-ORDAINIK GABE”.
Etxeko langileen sektorea feminizatu eta prekarioenetako bat da. Pairatzen dituzten lan baldintza penagarriei gehitu behar zaie kaleratuak direnean Gizarte Segurantzatik borondatezko baja hartzera behartuta daudela, eskubide eta indemnizazioez gabetuz.

“KANDIDATURIK EGOKIENA NAIZELA; BAINA EZ DAGO JANTZI­RIK EMAKUMEENTZAT. EZ ADARRIK JO!”.
Ohikoa da emakumeak kontratatzen ez dituzten enpresek argu­diatzea ez dutela komunik emakumeentzat edo prestakuntza eza sektore batzuetan.

“ETA ZER AXOLA ZAIO GIZA BALIABIDEETAKO HONI EZKONDUTA NAGOEN ALA EZ?”.
Lan elkarrizketetan galdera ohikoenetako bat emakumeen egoera zibilari dagokiona da zein emakumearen asmoa edo iritzia amatasunari buruz. Galdera pribatuak, gizon bati inoiz egiten ez dizkioten galderak eta gure aukerak baldintzatzen dituztenak.

“20 URTE ENPRESAN ETA EZ DIDATE INOIZ IGOTZERIK ESKAINI. RAMON HELTZEN DA ETA URTE BAT BAINO LEHENAGO ARDURADUNA DA”.
Emakumeok, akademikoki, gizonak baino hobeto prestatuta gaude, eta hala ere, prestakuntza edo igotzeko aukera ukatzen dizkigute enpresan, gure lankide gi­zonezkoak, aldiz, lehenak dira buruzagitza-lanak betetzen.

“ESAN OHI DIDATE EZ ZIDATELA KONTRA­TUA LUZATU... BAINA KONTRATATU DITUZ­TEN GIZONEZKO GUZTIAK LANADI OSOKO KONTRATUEKIN ARI DIRA”.
Ez da batere arraro entzutea emakumeok lanaldi murriztuak aukeratzen ditugula lana eta bizitza kontziliatu ahal izateko, baina errealitatea oso bestelakoa da, lanaldi murriztuak dituztenen gehienek lanaldia luzatuko lukete ahal izango balute.

“ZERGATIK EZ ZARA FEMENINOAGO JANZTEN? AKASO ES­ATEN DIET ZER IRUDITZEN ZAIDAN DUTEN ITXURA ALA?
Emakumeoi gure itxura fiskoarengatik mespretxatu eta baloratzen zaigu, eta ez enplegu bat burutzeko gure gaitasunarengatik.
“ITXURA ONA DIOTE... 20 URTE ETA 36KO TAILUA ESAN NA­HIKO DUTE”.
Lanpostu jakin batzuetarako ezinezkoak eta kriminalak diren edertasun-kanoak bete behar ditugu.

“GIZONEZKOA BEHAR DA KAMIOIA ERAMATEKO. ZER GERTATZEN DA? KAMIOIA GIDATZEKO NIRE KARNETAK EZ DUELA BALIO ALA?
Indarrean darrai lanen banaketa sexuala. Emakumeoi enplegu batzuk ez dizkigute ezta eskaintzen, beste enplegu batzuk, aldiz, badirudi guk bakarrik bete ditzakegula.

Emakumeok gure lantokietan egunero jasaten dugunaren adibide batzuk baino ez dira. Emakumeok ez genuke inon diskriminatuak izan behar, hori esaten digute behintzat, baina errealitatea oso bestelakoa da. Legeak babesten gaitu, baina inor ez da arduratzen legea bete dadin, eta aldiro-aldiro diskriminatuak izaten jarraitzen dugu, lan esparruan ere. Normalizatutako egoerak dira, pertsona askok normaltzat dituztenak. ZURI ERE NORMALA IRUDITZEN BAZAIZU, ARAZO BAT DUZU.

Ugazabak eta langileak dira enpresetan ematen den genero-desberdintasunaren iraunazatearen erantzuleak, eta Gobernuak konplizeak matxismoa deseuztatzeko behar diren neurriak ez hartzeagatik. LEGEAK EZ DUTE EZERTARAKO BALIO BETETZEN EZ BADIRA.
 
“ESTOY EMBARAZADA ¿SE LO DIGO A MI JEFE?”.
Las mujeres nos vemos constantemente presionadas por nues­tra posible maternidad, también en el empleo. Las más jóvenes son interrogadas sobre su voluntad de ser madres o no, y una circunstancia estrictamente privada se convierte en un problema para la afectada y sus compañeras.

“10 AÑOS EMPLEADA EN ESA CASA Y AHORA A LA CALLE SIN PARO NI INDEMNIZACIÓN”.
 El de las trabajadoras de hogar, es uno de los sectores más femi­nizados y precarios. Tienen que sumar a sus ya de por sí pésimas condiciones laborales el hecho de que al ser despedidas se les obligue a darse de baja voluntaria en la Seguridad Social, privándoles de derechos e indemnizaciones.

“QUE SOY LA CANDIDATA IDEAL; PERO QUE NO HAY VESTUA­RIO PARA MUJERES. ¡HAY QUE JODERSE!”.
Es habitual que las empresas que argumenten su no contratación de mujeres en la falta de servicios para ellas o en el hecho de la falta de formación de mujeres en algunos sectores.

“¿Y QUÉ LE IMPORTARÁ A ESTE DE RECURSOS HUMANOS SI ESTOY CASADA O NO?”.
Una de las preguntas más habituales en las entrevistas de trabajo es la del estado civil de las mujeres y su intención u opinión sobre la maternidad. Preguntas íntimas, que nunca se le hacen a un hombre y que condicionan nuestras posibilidades.

“20 AÑOS EN LA EMPRESA Y NUNCA ME HAN OFRECIDO PROMOCIONAR. LLEGA RAMÓN Y EN ME­NOS DE UN AÑO ES ENCARGADO”.
Las mujeres estamos más y mejor preparadas aca­démicamente que los hombres y, sin embargo, se nos niega la formación dentro de la empresa o la oportunidad de promoción mientras nues­tros compañeros son los primeros en ocupar puestos de mando.

“SIEMPRE ME HAN DICHO QUE NO PODÍAN AMPLIARME EL CONTRATO… PERO TODOS LOS HOMBRES QUE HAN CONTRA­TADO TRABAJAN A JORNADA COMPLETA”.
No es raro oír que las mujeres optamos por las jornadas reducidas para poder conciliar, pero lo cierto es que la mayoría de las que tienen jornadas parciales aumentarían su jornada si pudieran.

“¿QUE POR QUÉ NO ME VISTO MÁS FEMENINA? ¿ACASO LES DIGO YO A ELLOS LO QUE ME PARECE SU ASPECTO?”.
A las mujeres se nos menosprecia y valora por nuestro aspecto físico y no por nuestra capacidad para desarrollar un empleo.

“BUENA PRESENCIA DICEN… 20 AÑOS Y TALLA 36 QUERRÁN DECIR”.
Para determinados empleos las mujeres debemos cumplir unos cánones de belleza imposibles y criminales.

“SE BUSCA CHICO PARA LLEVAR CAMIÓN. ¿QUÉ PASA? ¿QUE MI CARNÉ DE CAMIÓN NO SIRVE?”.
La división de sexual de los trabajos sigue vigente. Hay empleos que a las mujeres ni siquiera nos ofrecen, otros parece que solo pudiéramos hacerlos nosotras.

Estos son sólo unos pocos ejemplos que día a día sufrimos no­sotras en nuestros centros de trabajo. Las mujeres no debería­mos ser discriminadas en ningún espacio, eso nos dicen, pero la realidad es otra. La ley nos ampara, pero nadie se ocupa de que se cumpla y las mujeres seguimos siendo discriminadas siste­máticamente también en el ámbito laboral. Son situaciones tan normalizadas que muchas personas las dan por normales, SI A TI TAMBIÉN TE PARECE NORMAL, TIENES UN PROBLEMA.

Empresarios y trabajadores son responsables de la desigualdad de género que se perpetúa en las empresas, y los Gobiernos cómplices al no poner los medios necesarios para erradicar el machismo. DE NADA SIRVEN LAS LEYES SI NO SE CUMPLEN.